Trevligt

Mycket har sagts om det svenska ordet” lagom”. Ett ord utan substans. Ett ord som mer eller mindre betyder frånvaro av positivitet eller negativitet. Men jag skulle vilja föra en liten diskussion om det flitigt använda ordet ”trevligt”. Vad betyder det egentligen?

För mig innebär trevligt inte riktigt att man skrattar så det kommer några droppar urin i underbyxorna. Men inte heller som att man blir så rädd att man bajsar på sig. Det är för mig som att allt löper sin gilla gång, utan obehagliga överraskningar. Lite som att det är lagom.

Trevligt är ett ord som uttrycker att saker och ting följer mönstret. Det är inte för lite och det är inte för mycket. Det går inte utanför ramarna. Det är lagom. En lagom trevlig kväll följde protokollet. Tillförde kanske inte så mycket, men det var ett tidsfördriv utan negativa förtecken. Trevligt rymmer inte hänförelse, passion och att bli omkullkastad av nya idéer, tankar och impulser. Men det rymmer inte heller ilska, vanmakt eller motstånd. Trevligt är enkelt och invant. Inga sensationer, ingen utveckling, men en positiv grundkänsla. Alla följer det trevliga och kollektivt godkända protokollet.

Trevligt har sin plats, det är bekvämt och förutsägbart. Vi behöver alla ha det lite trevligt mellan varven. Men utveckling äger inte rum.

Otrevligt å andra sidan, är när det finns en motsättning. Eller på andra sätt när saker och ting inte riktigt följer protokollet. Följer det inte protokollet på ett positivt sätt, så byter vi oftast adjektiv. Då var det istället kul, roligt, spännande..

Trevligt är vilsamt och intetsägande. Ibland tycker jag att jag har för lite trevligt i mitt liv och för mycket av det andra. Oftast inte.